Genre: Contemporary
Sidor: 394
Förlag: Speak
Serie: -
Utgivningsår:
Originaltitel: My Life Next Door
Översättare: -
Övrigt: Utläst februari 2015
Handling: The Garretts are everything the Reeds are not. Loud, numerous, messy, affectionate. And every day from her balcony perch, seventeen-year-old Samantha Reed wishes she was one of them...until one summer evening, Jase Garrett climbs her terrace and changes everything. As the two of them fall fiercely in love, Jase's family makes Samantha one o their own. Then in one instant, the bottom drops out of her world and she is suddenly faced with an impossible decision. Which perfect family will save her? Or is it time she saved herself?
Omdöme: Först och främst - känslan. Under bokens gång får jag väldiga sommarkänslor. Vill ha sommar nu genast (tur att det snart är det, eller?). Sommarkänslan håller i sig från första till sista sidan. Huntley Fitzpatrick påminner lite om Sarah Dessen faktiskt. Inte bara när det kommer till sommarkänslan, utan också liten när det gäller handling och karaktärer. Jag ser vissa likheter. My Life Next Doorär absolut en bok jag rekommenderar till er som gillar Dessen.
My Life Next Door är en mysig och underhållande contemporary. En riktig bladvändare! Jag blev alldeles varm inombords och kom flera gånger på mig själv med att sitta och läsa med ett leende på läpparna. Boken gjorde mig glad och på bättre humör. På något sätt fyllde den mig med någon slags glad känsla.
Jag vet att en del tycker att den stundtals var lite långsam i mitten och jag kan hålla med om det till viss del, men det var inget som störde mig särskilt mycket. Då fick jag ju tillfälle att lära känna karaktärerna ännu lite bättre och komma dem närmre. Däremot var den aningen förutsägbar. Och då menar jag inte tjej-möter-kille-delen, utan då menar jag biten med bilolyckan. Jag fattade direkt hur det låg till när Jase sa att något hade (spoiler, markera för att läsa) hänt hans pappa. Redan vid själva olyckan faktiskt. Usch, vad hemskt. Jag började nästan gråta när det hände.
Slutet tycker jag är helt okej, men inte mer än så. Det kom lite för plötsligt och slutade ganska abrupt. Det fanns fortfarande en del frågor kvar som jag gärna velat få svar på. Liksom, vad hände med Jase's pappa? I need to know!
Över till karaktärerna! Min favorit är lätt George. Jag ÄLSKAR honom. Så himla söt, den lilla goingen. Jag kunde inte låta bli att fnissa i nästan alla dem scener han är med i. Lilla George som alltid oroar sig och är livrädd för allt som kan gå fel. Han grubblar så mycket över sina svarta hål och rymden, lite för mycket kanske, haha. Maken till gullig och charmig unge! En annan av mina favoriter är Tim. Han förändrades mycket genom bokens gång och så även min åsikt om honom från negativ till positiv. Från början när han var "dålig" och ständigt full eller drogpåverkad så tyckte jag inte om honom alls, men han utvecklades och blev den underbara människa han egentligen alltid varit innerst inne. Haha, åh vad jag älskar honom och George <3
Huvudkaraktären Samantha gillar jag och likaså kärleksintresset Jase. De är båda trovärdiga karaktärer och passar tillsammans. Sam's mamma däremot, henne förstår jag mig inte alls på. Jag tycker varken om henne eller den där vidrige Clay. Nej usch, de gör så många dumma val. Vilka idioter. Jag förstår verkligen inte varför hennes mamma låter Clay utnyttja och köra med henne så som han gör. Så blown-away kan hon väl inte ha blivit? Jag blev i alla fall lite lättad när mamman tog sitt förnuft tillfånga mot slutet, även om det också var ganska förutsägbart.
Boken handlar inte bara om en söt kärlekshistoria, utan också mycket om familjerelationer och förändring. Det är en viss skillnad mellan familjen Reed och familjen Garrett. Sam lever i en rik och väl ansedd familj, men har trots det många problem inom familjen. Relationen mellan Sam och hennes mamma är i högsta grad stel och...obekväm? Det var roligt att få se hur Sam utvecklades genom boken. Och så familjen Garrett, en glad och lycklig familj som har dåligt med pengar och som Sam's mamma ser snett på.
Jag tycker helt klart bäst om familjen Garrett. De är så kärleksfulla och välkomnande. En sådan himla härlig och spontan familj så jag inte kan låta bli att älska dem. Varenda en av dem. Särskilt George som sagt. Allt var så roligt när de var i farten och jag satt och fnissade mest hela tiden.
Sammanfattningsvis är detta en bok jag varmt rekommenderar till alla er som är ute efter en mysig contemporary med djup eller något som liknar Dessens böcker. My Life Next Door är en härlig och somrig bok. Jag vill absolut läsa Fitzpatrick andra bok, What I Thought Was True, nu i sommar. Hoppas att den är minst lika sockersöt och underhållande som denna!
"Is Jase already going to marry you?"
I start coughing again. "Uh. No. No, George. I'm only seventeen." As if that's the only reason we aren't engaged.
"I'm this many," George holds up four slightly grubby fingers. "Jase is seventeen and a half. You could. Then you could live in here with him. And have a big family."
Jase strides back into the room, of course, midway through this proposition. "George. Beat it. Discovery Channel is on."
George backs out of the room, but not before saying, "His bed's really comfortable. And he never pees in it."
The door closes and we both start laughing."