Författare: Rachel Hawkins
Genre: YA, fantasy, kärlek
Sidor: 323
Förlag: Hyperion Books
Serie: Hex Hall #1
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Hex Hall
Översättare: -
Övrigt: Utläst 10 april 2013 (Det var denna ni röstade fram att ni ville se recenserad)
Handling:Three years ago, Sophie Mercer discovered that she was a witch. It's gotten her into a few scrapes. Her non-gifted mother has been as supportive as possible, consulting Sophie's estranged father-an elusive European warlock-only when necessary. But when Sophie attracts too much human attention for a prom-night spell gone horribly wrong, it's her dad who decides her punishment: exile to Hex Hall, an isolated reform school for wayward Prodigium, a.k.a. witches, faeries, and shapeshifters.
By the end of her first day among fellow freak-teens, Sophie has quite a scorecard: three powerful enemies who look like supermodels, a futile crush on a gorgeous warlock, a creepy tagalong ghost, and a new roommate who happens to be the most hated person and only vampire on campus. Worse, Sophie soon learns that a mysterious predator has been attacking students, and her only friend is the number-one suspect. As a series of blood-curdling mysteries starts to converge, Sophie prepares for the biggest threat of all: an ancient secret society determined to destroy all Prodigium, "especially" her.
Omdöme: Ännu en omtalad och hypad bok som jag läst och hört gott om. Däremot har jag sett både positiva och negativa recensioner så jag var lite fundersam över vad jag skulle tycka om den. Nu när jag har läst den måste jag medge att det inte är den mest unika boken jag läst, den är som de flesta böcker i genren YA, vilket är synd. Det är alltid just denna blandning: en tjej som är 15-18 år, en söt/snygg kille (som de flesta trånar efter), på något sätt övernaturlighet och ett mysterium eller en strid. Trots det så kan jag inte låta bli att gilla Hex Hall! Jag hade utan tvekan höga förväntningar, men efter att ha hört att många tyvärr blivit besvikna för att de haft för höga förväntningar var jag beredd på att bli just besviken, men till min överraskning överträffade boken förväntningarna!
Karaktärsmässigt är jag väldigt förtjust i Sophie, hon är lagom charmig och sarkastisk, jag älskar hur hon kan ösa så underbara kommentarer ur sig. Och hon har en härlig och ironisk berättarröst som ger fler plus till boken! Något jag tycker mycket om med Sophie är att hon inte är perfekt jämt och ständigt, men inte heller dålig/sämst, hon kunde helt enkelt vara ett mellanting
Även bikaraktärerna gillar jag, då särskilt Jenna och Archer. Jenna är ju vampyr, men hon gillar rosa, vilket ju gör att hon utmärker sig lite från andra vampyrer som mer dras till svart, en kul grej! Jenna är hur som helst ganska härlig hon också, tycker synd om henne för att alla anklagar henne när det faktiskt inte är hon som är den skyldiga.
Archer kian framstå som perfekt, men i mina ögon är han inte det, vilket gör att jag gillar hon om mer (för perfektion bland karaktärer är nämligen inte min grej), han är också den person som har en sarkasm som kan mäta sig hos Sophies. Därför gillar jag mycket deras diskussioner.
Boken är väldigt lättläst, engelskan är på en hyffsat simpel nivå och texten är ganska stor. Trots att idén med magiskolan och själva konceptet inte är särskilt originellt, så är storyn helt okej, eller rättare sagt mer än okej. Fast jag gillar ändå att magiskolan inte bara är för häxor, utan även för trollkarlar, feér, varulvar, skepnadskiftare (usch, det låter så töntigt på svenska, mycket bättre på engelska...shapeshifters >_<) och vampyrer, det blir mycket mer spännande då.
Jag både gillar och ogillar slutet, det överraskade mig aningen, men då mest på ett positivt sätt, för det gjorde att jag direkt ville läsa fortsättningen för att se vad som händer (jag beställde hem Demon Glass och Spell Bound till mig själv när jag fyllde år, de dyker upp i nästa IMB-inlägg).
Kort och gott kan jag säga att jag gillade Hex Hall skarpt och längtar efter fortsättningen som jag så snart som möjligt ska sätta tänderna i. Jag gillade karaktärerna och storyn, även det att det var många olika Prodigum gillade jag. Det blev ingen jättelång och jättebra recension, men jag hoppas att ni nöjer er i alla fall och att det framgick vad jag tyckte om boken!
Genre: YA, fantasy, kärlek
Sidor: 323
Förlag: Hyperion Books
Serie: Hex Hall #1
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Hex Hall
Översättare: -
Övrigt: Utläst 10 april 2013 (Det var denna ni röstade fram att ni ville se recenserad)
Handling:Three years ago, Sophie Mercer discovered that she was a witch. It's gotten her into a few scrapes. Her non-gifted mother has been as supportive as possible, consulting Sophie's estranged father-an elusive European warlock-only when necessary. But when Sophie attracts too much human attention for a prom-night spell gone horribly wrong, it's her dad who decides her punishment: exile to Hex Hall, an isolated reform school for wayward Prodigium, a.k.a. witches, faeries, and shapeshifters.
By the end of her first day among fellow freak-teens, Sophie has quite a scorecard: three powerful enemies who look like supermodels, a futile crush on a gorgeous warlock, a creepy tagalong ghost, and a new roommate who happens to be the most hated person and only vampire on campus. Worse, Sophie soon learns that a mysterious predator has been attacking students, and her only friend is the number-one suspect. As a series of blood-curdling mysteries starts to converge, Sophie prepares for the biggest threat of all: an ancient secret society determined to destroy all Prodigium, "especially" her.
Omdöme: Ännu en omtalad och hypad bok som jag läst och hört gott om. Däremot har jag sett både positiva och negativa recensioner så jag var lite fundersam över vad jag skulle tycka om den. Nu när jag har läst den måste jag medge att det inte är den mest unika boken jag läst, den är som de flesta böcker i genren YA, vilket är synd. Det är alltid just denna blandning: en tjej som är 15-18 år, en söt/snygg kille (som de flesta trånar efter), på något sätt övernaturlighet och ett mysterium eller en strid. Trots det så kan jag inte låta bli att gilla Hex Hall! Jag hade utan tvekan höga förväntningar, men efter att ha hört att många tyvärr blivit besvikna för att de haft för höga förväntningar var jag beredd på att bli just besviken, men till min överraskning överträffade boken förväntningarna!
Karaktärsmässigt är jag väldigt förtjust i Sophie, hon är lagom charmig och sarkastisk, jag älskar hur hon kan ösa så underbara kommentarer ur sig. Och hon har en härlig och ironisk berättarröst som ger fler plus till boken! Något jag tycker mycket om med Sophie är att hon inte är perfekt jämt och ständigt, men inte heller dålig/sämst, hon kunde helt enkelt vara ett mellanting
Även bikaraktärerna gillar jag, då särskilt Jenna och Archer. Jenna är ju vampyr, men hon gillar rosa, vilket ju gör att hon utmärker sig lite från andra vampyrer som mer dras till svart, en kul grej! Jenna är hur som helst ganska härlig hon också, tycker synd om henne för att alla anklagar henne när det faktiskt inte är hon som är den skyldiga.
Archer kian framstå som perfekt, men i mina ögon är han inte det, vilket gör att jag gillar hon om mer (för perfektion bland karaktärer är nämligen inte min grej), han är också den person som har en sarkasm som kan mäta sig hos Sophies. Därför gillar jag mycket deras diskussioner.
Boken är väldigt lättläst, engelskan är på en hyffsat simpel nivå och texten är ganska stor. Trots att idén med magiskolan och själva konceptet inte är särskilt originellt, så är storyn helt okej, eller rättare sagt mer än okej. Fast jag gillar ändå att magiskolan inte bara är för häxor, utan även för trollkarlar, feér, varulvar, skepnadskiftare (usch, det låter så töntigt på svenska, mycket bättre på engelska...shapeshifters >_<) och vampyrer, det blir mycket mer spännande då.
Jag både gillar och ogillar slutet, det överraskade mig aningen, men då mest på ett positivt sätt, för det gjorde att jag direkt ville läsa fortsättningen för att se vad som händer (jag beställde hem Demon Glass och Spell Bound till mig själv när jag fyllde år, de dyker upp i nästa IMB-inlägg).
Kort och gott kan jag säga att jag gillade Hex Hall skarpt och längtar efter fortsättningen som jag så snart som möjligt ska sätta tänderna i. Jag gillade karaktärerna och storyn, även det att det var många olika Prodigum gillade jag. Det blev ingen jättelång och jättebra recension, men jag hoppas att ni nöjer er i alla fall och att det framgick vad jag tyckte om boken!