En bok du tog på allvar
Undret av R.J. Palacio
Tioårige August Pullman vet mycket väl att folk stirrar på honom. Trots att han gömmer sig bakom sin långa lugg och envist ser ned i marken känner han deras blickar och hör deras fniss och viskningar.
Ingen trodde att August, eller Auggie som han kallas, skulle överleva sin födsel. Det gjorde han men hans ansikte blev dock helt deformerat och han har genomgått oräkneliga operationer. Det enda han önskar är att få vara som alla andra barn, men det är inte så lätt, när man inte ser ut som någon annan.
Auggies föräldrar och hans syster Via har alltid stöttat honom och följt hans framsteg, men nu står de inför något riktigt stort. Auggie kan inte längre hemundervisas utan det är dags för honom att börja femte klass i en närbelägen skola. Hur ska de andra barnen reagera?
Jag började läsa boken som ren underhållning, men redan efter första kapitlet tog jag den på största allvar. Undret har ett tydligt och bra budskap; döm aldrig hunden efter håren. Boken behandlar och tar upp viktiga ämnen såsom utseende, utanförskap, mobbning och fördomar.
Varje dag dömer vi folk, utifrån det vi ser och hör, och det innan vi lärt känna dem. Folk vi passerar på gatan och bara kastar en snabb blick på. Men bara det lilla ögonblicket räcker för att vi ska hinna få massor av förutfattade meningar. Och det värsta är att det inte går att undvika. Fördomar går helt enkelt inte att komma ifrån. August är som vilken annan tioåring som helst, men med ett annorlunda ansikte. Folk dömer honom enbart utefter hans yttre och placerar honom i facket "udda" eller "konstigt". Varför måste vi lägga sådan vikt vid normalitet och utseende? Varför är vi så rädda för det som är annorlunda? Och varför måste vi stöta bort det?
Vi som går eller någon gång har gått i skolan har stött på många olika typer av människor och naturligtvis måste man inte ha ett deformerat ansikte för att bli utstött eller utfryst. Det kan hända vem som helst, ofta utan anledning. Det är jag själv mycket medveten om. Därför är det viktigt att bli påmind om att ett enda litet leende kan göra så mycket i en tung och svår situation. Undret skulle nog vara en utmärkt bok att läsa och diskutera i skolan. Kanske helst i högstadiet då det känns som att en nio- eller tioåring inte skulle vara helt redo för de komplexa ämnen boken tar upp.
Undretär en stark, gripande och framförallt berörande bok som väcker känslor och tankar. Det är en riktig tankeställare! Jag är väldigt glad över att ha läst den här boken, för den har fått mig att se annorlunda på saker och ting. Den får mig att tänka på hur jag bemöter människor (mer än vad jag redan gjorde) och hur långt man kan komma genom att vara snäll. Undret passar att läsas av alla, oavsett ålder. Jag tror att alla kan få ut något av att läsa den, om inte lära sig en viktig läxa.
Detta ingår i A-Ö boktaggen. Originalinlägget hittar du här.