Genre: Fantasy
Sidor: 271
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Serie: Det lånade mörkrets riddare #1
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Knights of the Borrowed Dark
Översättare: Carla Wiberg
Övrigt: Utläst 29 juni 2016
Handling: Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är - nåja - normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten - där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar. I alla fall var det vad Denizen trodde.
Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil som nästintill ryter av kraft. Bilen - och mannen i den - hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bilfärden till stan blir de överfallna, och Denizen får snart lära sig häpnadsväckande saker: att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack.
Denizen har en unik relation till dessa riddare. Samtidigt låter allt som de berättar för honom som halvsanningar. Vad händer om Denizen ansluter sig till dem? Betyder det att han uppfyller sitt öde - eller att han vänder ryggen åt allt hans familj en gång gjorde för att han skulle få leva?
Omdöme: Jag hade ingen aning om vad det här var för bok när den landade i brevlådan och visste heller inte riktigt vad jag hade att vänta mig när jag plockade upp den för läsning, men boken visade sig vara en positiv överraskning och blev snabbt utläst.
Det lånade mörkrets riddareär spännande, händelserik och fartfylld rakt igenom, en riktig bladvändare med gott om twister. Det händer alltid något och när jag väl hade börjat läsa var det svårt att sluta. Boken påminner lite om Harry Potter, men den är en aning mörkare och läskigare version. För trots att den riktar sig till lite yngre läsare så är den ganska mörk, och det är något jag verkligen uppskattar.
Jag gillar bokens koncept och hur världen är uppbyggd. Det känns unikt och måste nog faktiskt vara det bästa med boken. Monstrena är hårresande kusliga, särskilt de tre urverken som var och en är skräckslagen på sitt eget sätt, och jag gillar idéen bakom de onda varelserna - att de kommer från en värld av skuggor och att de bildar kroppar från vilket jordiskt material de än har till sitt förfogande. Skrämmande tanke! Jag tycker också om magisystemet och att magin har sitt pris.
Rudden har på ett skickligt sätt lyckats använda gamla element, såsom föräldralösa barn, hemliga krafter och strider mellan gott och ont, och göra om det till något nytt. Boken är välskriven, men samtidigt lättläst, vilket jag tror passar bra för den lite yngre målgruppen. Rudden är lite poetisk av sig i sitt skrivande, det märks särskilt i beskrivningarna, och det gör det lättare att skapa mer levande bilder i huvudet.
Bokens karaktärer känns äkta och genomtänkta. Huvudkaraktären Denizen är modig och bestämd och jag gillar att han är hängiven och bryr sig så mycket om sin vän Simon. Denizens känslor och tankar förmedlas väldigt bra i boken och jag förstår precis hur han tänker och känner. De flesta karaktärer brukar genomgå någon slags förändring och personutveckling, och vid bokens slut har Denizen blivit starkare och klokare. Även bikaraktärerna fastnade jag för, i synnerhet Simon, Grey och Darcie, men jag måste säga att jag irriterade mig lite på Abigail till en början.
Kort sagt har boken allt som krävs; fängslande handling, intressanta och modiga karaktärer, och minst sagt skrämmande varelser. Om du precis som jag älskar fantasy och magi så är det här rätt bok för dig! Jag ser fram emot en uppföljare!