Genre: Fantasy, YA
Sidor: 332
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Serie: Lynburn Legacy #1
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Unspoken
Översättare: Helena Stedman
Övrigt: Utläst mars 2016
Handling: För Kami Glass har han alltid funnits där: Jared, pojken hon kan tala med i sitt huvud, men som ingen någonsin sett i verkliga livet - inte ens hon själv. Hon har inte helt lyckats dölja sina inre samtal med Jared för sin omgivning och Kami betraktas därför som ett litet udda inslag i Sorry-in-the-Vale, den sömniga engelska småstad hon bor i. Trots detta har Kami funnit sin plats i det lilla samhället. Hon har precis startat en skoltidning tillsammans med sin bästa vän och är nöjd med det mesta i tillvaron.
Men på sista tiden har konstiga saker börjat hända. Från skogen hörs illavarslande skrik om natten och bakom fönstren på Aurimere slott är lamporna plötsligt tända igen: familjen Lynburn, som styrt staden i många generationer, har återvänt efter flera års gåtfull frånvaro. När Kami i hopp om ett scoop börjar forska i familjens historia inser hon att den lilla stad hon trott sig känna så väl är full av hemligheter. Och att pojken hon talar med i sitt huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop.
Omdöme: För något år sedan eller två cirkulerade Outtalat överallt på bokbloggar och eftersom de flesta tycktes älska boken blev jag självklart nyfiken. Och jag håller med, det är en riktigt bra bok, men jag blev inte helsåld som så många andra verkar ha blivit. Ofta när det händer saker går det lite väl fort fram och det finns ett fåtal ologiska luckor, vilket bidrar till att det känns aningen rörigt. Till en början störde jag mig även på språket som kändes ganska barnsligt, men efter ett tag slutade jag haka upp mig på det. Utöver det tycker jag att boken har ett intressant koncept, är underhållande och minst sagt spännande. När jag väl kom in i boken var det svårt att sluta läsa och sidorna flög förbi i rask takt. Något annat jag uppskattar med boken är dialogerna som är roliga, lättsamma och charmiga. Det är en riktig sträckläsare!
Bland det bästa med boken måste nog vara karaktärerna. Outtalat har fått mycket positiv respons för just karaktärerna och jag förstår varför. Boken bjuder på ett fint persongalleri där alla har sina egna unika personligheter. Jag gillar huvudrollen Kamis berättarröst och hur vi som läsare ganska direkt slängs in i hennes huvud. Hon är självständig och vågar stå upp sig själv, charmig och kreativ, men också kaxig och sarkastisk - precis så som jag vill att en huvudkaraktär ska vara.
Precis som med Kami kunde jag inte låta bli att fastna för bästa vännen Angela och hennes bror Rusty som båda två bidrar till humorn i en annars så seriös och allvarlig stämning. Jag älskar även att författaren valde att göra Angela stereotypisk samtidigt som hon faktiskt inte är det. Angela beskrivs som skolans vackraste tjej, men istället för att vara sådär trevlig och perfekt så är hon lat, nonchalant och rent ut sagt otrevlig mot de allra flesta killar. Roligt med omväxling!
Trots att sidospåren i boken var ganska uppenbara så vägde huvudmysteriet upp för det och slutet var riktigt spännande och oväntat med en rolig twist. Vissa saker kunde jag ganska lätt räkna ut under bokens gång, men inte att det skulle sluta som det gjorde. Jag hade ingen aning vem som låg bakom det hela och det var spännande från första till sista sidan.
På det stora hela är Outtalat en spännande fantasyroman med mycket humor, ett nagelbitande mysterium, härliga karaktärer och en riktig cliffhanger på slutet. Dessutom är konceptet med sammankopplade sinnen väldigt intressant och gör att historien skiljer sig från andra i mängden. Allt detta vägde upp för att boken stundtals gick lite för fort fram och kändes rörig och i slutändan rekommenderar jag den starkt, trots att jag inte föll så pladask som så många andra gjort. Läs!