Genre: Fantasy, romantik, steampunk
Sidor: 361
Förlag: Styxx Fantasy
Serie: Parasollprotektoratet #3
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Blameless
Översättare: Lena Karlin
Övrigt: Utläst 4 juni 2013
Handling: Alexia Maccon, f.d. Tarabotti, har det minsann inte lätt. Inte nog med att hon som vanligt är måltavla för diverse blodtörstiga, arga och mordiska varelser, dessutom är hon plötsligt hemlös och Londonsäsongens största skandal på grund av sitt obekväma tillstånd. Att bli med barn är en omöjlighet för henne som själlös, åtminstone med sin man som är varulv. Alexia beger sig till Italien i jakt på Tempelriddarorden. De sägs ha kunskap om övermänniskor. Alexia misstänker att hon hamnat ur askan i elden, men vad bryr hon sig om livshotande attacker när det finns pesto?
Omdöme: Så fort jag fick hem Hemlös började jag ivrigt läsa den eftersom föregångaren Chanslös slutade i en irriterande men spännande cliffhanger. Jag har verkligen längtat efter att få läsa fortsättningen och jag märkte genast hur mycket jag hade saknat de underbara karaktärerna och att få återse de efter en lång väntan var härligt.
Hemlös är, som jag sagt om de tidigare delarna, en riktig bladvändare och sidorna flyger förbi i ett nafs. Boken bjuder på mycket humor, skratt och härliga karaktärer. Hittills har jag tyckt att Alexias och Conalls relation är bland det bästa med serien, det är troligtvis därför jag tycker aningen mindre om Hemlös än de tidigare delarna i serien. I den här delen är de osams och man får inte läsa särskilt mycket om kemin mellan de.
Tidigare har Conall varit en av mina favoritkaraktärer i böckerna, men i Hemlös sjunker han i mina ögon, dra inte förhastade slutsatser! Alexia däremot, fortsätter att vara en favorit, hon har en sådan härlig personlighet och jag älskar hennes sarkastiska kommentarer hon slänger ur sig. Lord Akeldama är lika fantastisk han. Jag fick även upp ögonen för Floote, cool betjänt!
Som vanligt måste jag säga hur mycket jag älskar att serien utspelar sig på 1800-talet, som ur mitt tycke är en fascinerande tidsperiod. 1800-talet är som sagt mitt favoritårhundrade hittills. Alla dessa typiska 1800-talsgrejer, tedrickandet (som känns helt rätt för mig då jag är en teälskande tedrickare!), parasollerna, klänningarna och korsetterna, droskorna och hattarna!
Jag tycker att översättaren verkligen har gjort ett bra jobb och lyckats med översättningen. Språket är fint, Gail Carriger är verkligen en mästare på språk, det känns äkta och passar bra med tanke på i vilket århundrade boken utspelar sig i.
Sammanfattningsvis; jag rekommenderar absolut Gail Carrigers mirakulösa serie, om du inte läst den så har du verkligen missat något. Fantastiska karaktärer, underbart språk, härlig humor och världens mysigaste århundrade! Även fast Hemlös inte är lika bra som föregångarna är den sannerligen bra. Jag kan knappt vänta på nästa bok!!