Författare: Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist
Genre: Deckare
Sidor: 395
Förlag: Pocketförlaget (Tack för boken!)
Serie: Victoria Bergmans svaghet #1
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Kråkflickan
Översättare: -
Övrigt: En ganska grov deckare och absolut INTE för känsliga!
Handling: Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter. Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia.
Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster? När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.
Omdöme: Jag har varit nyfiken på Kråkflickan ända sedan Miriam läste och hyllade den. Under en lång tid (innan jag började bokblogga) var deckare nästan det enda jag läste tills jag till slut fick nog och lät intresset svalna, sedan dess har jag inte läst särskilt många deckare. Därför var det riktigt kul att plocka upp Kråkflickan och på nytt få bekanta sig med deckargenren! Till på köpet en deckare jag tyckte om, vilket antagligen var bra eftersom jag då ser positivt på deckare, en härlig start helt enkelt!
Kråkflickan var spännande pärm till pärm och det var med motvilja jag slutade läsa. Det var oförutsägbara vändningar, särskilt i slutet, och språket var väldigt bra och detaljrikt, ibland kanske lite för detaljrikt. Något jag tyckte om var att författarna valde att i varje kapitelrubrik skriva var kapitlet utspelade sig, vilket gjorde det lättare att hänga med och förstå.
Jag tycker att omslaget är riktigt skrämmande och läckert, detsamma gäller titeln. Både omslaget och titeln lockar och skulle nog kunna få de flesta att plocka upp boken. Jag tycker att det är roligt att de har använt en tavla av Carl Larsson till omslag, men ändrat detaljen med flickans ansikte, alltså att de lagt till masken.
Om jag ska komma på något negativt med Kråkflickan är det nog att den ibland var lite långsam och småseg, men för min del var det inget jag störde mig på särskilt mycket på, för jag tyckte inte aldrig att den blev tråkig för det.
Kort och gott är jag nöjd över att ha läst den och kommer självklart läsa de två fortsättningarna. Boken har intressanta vändningar och en bra händelseutveckling. Dessutom har den en riktig cliffhanger på slutet som gör att jag absolut måste läsa fortsättingen. Kråkflickan är en riktig bladvändare och har även ett snyggt omslag. Den rekommenderas varmt!
Genre: Deckare
Sidor: 395
Förlag: Pocketförlaget (Tack för boken!)
Serie: Victoria Bergmans svaghet #1
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Kråkflickan
Översättare: -
Övrigt: En ganska grov deckare och absolut INTE för känsliga!
Handling: Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter. Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia.
Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster? När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.
Omdöme: Jag har varit nyfiken på Kråkflickan ända sedan Miriam läste och hyllade den. Under en lång tid (innan jag började bokblogga) var deckare nästan det enda jag läste tills jag till slut fick nog och lät intresset svalna, sedan dess har jag inte läst särskilt många deckare. Därför var det riktigt kul att plocka upp Kråkflickan och på nytt få bekanta sig med deckargenren! Till på köpet en deckare jag tyckte om, vilket antagligen var bra eftersom jag då ser positivt på deckare, en härlig start helt enkelt!
Kråkflickan var spännande pärm till pärm och det var med motvilja jag slutade läsa. Det var oförutsägbara vändningar, särskilt i slutet, och språket var väldigt bra och detaljrikt, ibland kanske lite för detaljrikt. Något jag tyckte om var att författarna valde att i varje kapitelrubrik skriva var kapitlet utspelade sig, vilket gjorde det lättare att hänga med och förstå.
Jag tycker att omslaget är riktigt skrämmande och läckert, detsamma gäller titeln. Både omslaget och titeln lockar och skulle nog kunna få de flesta att plocka upp boken. Jag tycker att det är roligt att de har använt en tavla av Carl Larsson till omslag, men ändrat detaljen med flickans ansikte, alltså att de lagt till masken.
Om jag ska komma på något negativt med Kråkflickan är det nog att den ibland var lite långsam och småseg, men för min del var det inget jag störde mig på särskilt mycket på, för jag tyckte inte aldrig att den blev tråkig för det.
Kort och gott är jag nöjd över att ha läst den och kommer självklart läsa de två fortsättningarna. Boken har intressanta vändningar och en bra händelseutveckling. Dessutom har den en riktig cliffhanger på slutet som gör att jag absolut måste läsa fortsättingen. Kråkflickan är en riktig bladvändare och har även ett snyggt omslag. Den rekommenderas varmt!
