Where the Crawdads Sing

Titel: Where the Crawdads Sing

Författare: Delia Owens
Genre: Historisk roman, mystery
Sidor: 368
Förlag: Corsair
Serie: -
Utgivningsår: 2019
Originaltitel: Where the Crawdads Sing
Övrigt: Utläst 11 januari 2021

Handling: For years, rumours of the 'Marsh Girl' have haunted Barkley Cove, a quiet town on the North Carolina coast. So in late 1969, when handsome Chase Andrews is found dead, the locals immediately suspect Kya Clark, the so-called Marsh Girl. But Kya is not what they say. Sensitive and intelligent, she has survived for years alone in the marsh that she calls home, finding friends in the gulls and lessons in the sand. Then the time comes when she yearns to be loved. When two young men from town become intrigued by her wild beauty, Kya opens herself to a new life - until the unthinkable happens.

Omdöme: Jag tvivlar starkt på att någon kan ha missat den här kritikerrosade bästsäljaren som har belönats med den ena utmärkelsen efter den andra. När den svenska översättningen efter en rekordomröstning utnämndes till Årets bok 2020 tog min nyfikenhet överhanden. Lovorden har haglat och omdömen som dessa kan sätta skräck i vem som helst, inte minst mig. Det var därför med skräckblandad förtjusning jag tog mig an boken som fått så många läsare världen över att kapitulera fullständigt. Och jag blev inte besviken.

Where the Crawdads Sing är en smärtsam uppväxtskildring om att överleva mot alla odds men också ett medryckande mordmysterium, en ömsint kärlekshistoria och en kärlekskrank hyllning till naturen och livet självt.Det är en lågmäld och vackert förtäljd berättelse som berör på alla känslomässiga plan och delar av den träffar mig så hårt att jag tappar andan. Mordmysteriet, som vecklas ut parallellt med berättelsen om Kya, utgör en perfekt motor för att hålla uppe tempot, som annars tenderar att sacka lite. Vanligtvis kan jag ha svårt för böcker som är alltför långsamma handlingsmässigt men mordutredningen räddar effektivt upp det, även om poliserna som driver den är väldigt parodiliknande. Trots att författaren lämnar ett spår av ledtrådar efter sig så är det engagerande ända fram till upplösningen som slutar med eftertryck. Vad jag däremot måste beklaga mig över är att mycket av det som sker tänjer rejält på gränserna för vad som är sannolikt och inte.

Våtmarken kommer till liv på det allra mest magiska sätt och jag inte bara läser om den, utan jag befinner mig där. Jag känner gyttjan sippra mellan tårna, ser vassen mjukt vaja när vinden griper tag i den, hör måsarnas skrik och vilddjurens rytande. Owens briljerar med sin kompetens inom zoologi och det märks tydligt att hon besitter stor kunskap om och hyser starka känslor för naturen. Förkärleken för flora och fauna fortplantar sig genom sidorna som en löpeld och jag som läsare kan inte undgå att bli alldeles förtrollad. Det är också här språket kommer till sin fulla rätt - målande och poetiskt men samtidigt så rått.

Kyas berättelse spänner sig över flera år och som läsare får vi lära känna den lilla flicka som blir övergiven av alla, men också den envisa och självständiga unga kvinna som hon i samklang med naturen blomstrar till att bli. För varje gång hon blir övergiven hugger det till ordentligt i hjärtat och hur hennes familj kan låta henne bli lämnad ensam kvar går bortom allt förstånd. Under en uppväxt kantad av fördomar, rasism och sexism längtar hon efter en tillhörighet och ett sammanhang. Med stor fascination, ilska och frustration läser jag om hur hon istället blir omfamnad av en urskillningslös vildmark när människorna i hennes omgivning sviker henne om och om igen.Kya är blyg och misstänksam, men besitter samtidigt en styrka, beslutsamhet och oändlig nyfikenhet som jag inte kan annat än beundra.

Where the Crawdads Sing är definitivt en stark och träffsäker debut som får tårarna att grumla min syn flertalet gånger om. Jag kanske inte blev lika fullständigt golvad som resten av jorden befolkning tycks ha blivit, men jag blev minst sagt betagen av Kyas berättelse. Det är en hjärtskärande skildring av hur en utstött flicka faller offer för andras fördomar bara för att hon är annorlunda, men övervinner sina svårigheter med uthållighet och hopp. Om försummelse, förlust och förkastning. Om alienation, acceptans och småsinthet. Det är ingen perfekt bok, men Owens fångar mig genom språk, gestaltning, uppslukande miljöbeskrivningar och genomgående teman. Ett skickligt målat porträtt av en tid, plats och ensamhetens trauma.

"I wadn't aware that words could hold so much. I didn't know a sentence could be so full." s. 103

"But, ladies and gentlemen, did we exclude Miss Clark because she was different, or was she different because we excluded her?"s. 340 (här var jag tvungen att läsa om flera gånger för att jag grät så mycket)