Mokadji - den gyllene stenens kraft

Titel: Mokadji - den gyllene stenens kraft

Författare: Mattias Olsson (Tack för boken!)
Genre: Fantasy
Sidor: 347
Förlag: Visto Förlag
Serie: -
Utgivningsår: 2019
Originaltitel: Mokadji - den gyllene stenens kraft
Övrigt: Utläst 17 januari 2021

Handling: Sirius och Erik är på väg till Egypten på en efterlängtad resa. Plötsligt störtar flyget mitt ute i öknen och de verkar vara de enda som överlevt. De hittas medvetslösa i vrakmassorna av en mystisk man med oförklarliga krafter. Han för dem med sig till en underlig plats där de vaknar upp fulla av frågor. De får veta att de hamnat i ökenriket i landet Mokadji, det enda riket som ännu inte drabbats av den onda härskarens mörker. Men vem är mannen med de mystiska krafterna? Hur länge kommer de att klara sig undan härskarens mörker? Kommer de någonsin komma hem igen? Och vad döljer sig egentligen bortom ökenrikets gränser?

Omdöme: Med stor uppfinningsrikedom skapar Olsson en otroligt genomtänkt och välarbetad fantasyvärld som jag ständigt törstar efter att få veta mer om. Jag kan inte låta bli att förundras över författarens gränslösa fantasi när vi under berättelsens gång möts av allt från folkslag som besitter fascinerande förmågor, förunderliga djur och varelser och häpnadsväckande platser. Världen, och i synnerhet djur och natur, målas upp med varsam hand men samtidigt med knivskarp precision och jag drömmer mig med lätthet bort till lummigt grönskande skogar, snövita grisher och vidsträckta sanddyner. Berättelsen framförs med underbar iver och entusiasm, men kan stundtals bli något överdetaljerad. Även om jag skulle vilja påstå att jag är en van fantasyläsare så hade jag ibland lite problem med alla namn när vi snabbt introducerades för ett stort antal personer och platser.

Äventyret sätter omgående av i rafflande fart och därefter håller spänningen i sig fram till den allra sista sidan. Faror, som skulle kunna sätta skräck i den mest våghalsige, lurar bakom varje hörn och det är aldrig en lugn stund i landet Mokadji. Författaren väver skickligt ihop flera parallella berättelser från andra delar av världen, vilket ger historien större komplexitet och effektivt markerar kontrasten mellan gott och ont.

Karaktärerna är sympatiska och lätta att tycka om, även om Erik tenderar att konstant överskuggas av Sirius och ibland känns det helt ärligt som att han endast finns med för att utgöra någon form av sällskap. För varje hjälte måste ju ha en sidekick? Jag hade också gärna velat veta lite mer om killarnas bakgrund och känner egentligen aldrig riktigt att jag får chansen att knyta an till dem på ett djupare plan. Det till trots så är vänskapsbandet mellan Sirius och Erik så starkt, innerligt och kravlöst att jag smälter inombords och jag ser gärna att författaren låter relationen ta större plats i kommande böcker.

Värt att nämna är också de fantastiskt vackra illustrationerna som pryder varje kapiteluppslag och den häftiga kartan som gör det enkelt att följa Sirius och Eriks resa. Jag blev genast förtrollad av Torbjörn Källströms svartvita och skuggfyllda illustrationer som är detaljerade, stämningsfulla och adderar ytterligare liv till berättelsen.

Mokadji är en medryckande magisk eskapad och passar som handen i handsken för alla äventyrslystna läsare som törstar efter fantasy. Det är en ganska klassisk saga, men med ett kreativt magisystem och egna element som helt klart gör boken till en imponerande debut. Jag ser fram emot att få hänga med Sirius och Erik på fler äventyr i landet Mokadji och väntar spänt på fortsättningen. Och som svar på din fråga, Mattias, så är det tajaveera jag bär inom mig!