Författare: Melina MarchettaGenre: Kärlek, livsöde, vänskap
Sidor: 351
Förlag: X Pubslishing
Serie: -
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: On the Jellicoe Road
Översättare: Katarina Kuick
Övrigt: Utläst 4 juli 2013
Handling:Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?
Omdöme: Jag har länge velat läsa Jellicoe Road, särskilt med tanke på hur många positiva recensioner jag sett, och ni kan tro att mina förväntningar var höga, skyhöga faktiskt. Ärligt talat så visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig när jag satte mig för att börja läsa. Jag hade inte läst baksidan/handlingen, vilket jag inte heller ville då jag hade lust att få reda på handlingen under bokens gång och försökte undvika att bli spoilad. Det enda jag visste egentligen var att den skulle vara bra. Jag måste säga att jag var lite skeptisk till boken i början, för det var lite förvirrande just då, men redan efter ett par sidor var jag fast, riktigt fast. Från och med sida femtio var jag helt såld, förälskad. 4 timmar "efter start" var boken utläst.
Karaktärsmässigt så är jag fäst vid de flesta karaktärerna i boken, Taylor, Raffy, Ben, Chaz och Jonah, speciellt Jonah, jag har lite av en crush på honom. Jag gillar Taylor som berättarröst och även som ledare (fastän hon kan vara lite...frånvarande eller vad man nu ska kalla det). Chaz och Jonah gör också riktigt bra ifrån sig som karaktärer i mina ögon, tycker riktigt mycket om vänskapen mellan de tre olika ledarna.
Jag tycker även mycket om karaktärerna i den "parallella" berättelsen (alltså det med kursiv text!), Fitz, Webb, Jude, Narnie och Tate. Åh, vad jag älskar de, så härliga, särskilt Fitz (japp, Fitz och Jonah, haha).
Språket är riktigt vackert, jag gillar det.
Storyn, den älskar jag verkligen. Hela tanken och idén med kriget mellan kadetterna, jellisarna och de som Taylor tillhör (noterade aldrig vad de kallades, någon som vet??) är fantastisk och riktigt intressant. Båda historierna är vackra men tragiska. Tycker verkligen att Jellicoe Road är en upplevelse värd att minnas.
Miljön är verkligen bra beskriven, platsen där detta inträffade är något alldeles särskilt. Jag gillar böneträdet, alla bäckar och stigar, varenda liten plats verkar så magisk.
Omslaget gillar jag starkt, det passar väldigt bra inpå handlingen, love it!
Sammanfattningsvis så är Jellicoe Road en bok jag sent ska glömma. I slutet satt jag med tårfyllda ögon och önskade boken aldrig skulle ta slut, jag kunde inte sluta läsa, men jag antar att allt har sitt slut. Bra karaktärer, fantastisk handling, underbar miljö, allt det har Jellioe Road, plus en seg eller åtminstone förvirrande början, men bortse från det och fortsätt läs, du kommer inte ångra det.