Genre: Drama, livsöde
Sidor: 272
Förlag: Raben & Sjögren
Serie: -
Utgivningsår: 2011
Originaltitel: Jag saknar dig, jag saknar dig
Översättare: -
Övrigt: Utläst 11 oktober 2013. Finns även som film.
Handling: Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor. Cilla och Tina heter de och ska fylla fjorton år i sommar. Men det får Cilla inte vara med om - hon kommer snart att dödas i en trafikolycka.
Det är det vidrigaste som har hänt mig, och jag berättar det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt och hålla balansen i livet utan Cilla. Och jag som berättar är Tina, men jag vet att jag inte kommer att orka berätta om "mig", så därför säger jag "hon" istället.
Omdöme: När jag vandrade runt i Rabén & Sjögrens monter på Bokmässan för ungefär en månad sedan fick jag syn på den här boken och kunde inte låta bli att slå till och köpa den (dessutom var det ett erbjudande, tre pocket för 100:- ^^). Jag har hört många lovord och läst många positiva recensioner om den här boken, men även sådana som antyder att det bara är en helt okej bok. Den här recensionen jag nu tänker skriva lär mest väga åt den förstnämnda kategorin, för jag tycker att Jag saknar dig, jag saknar dig är en bok som berör.
Låt oss börja med handlingen. Den är ju rätt unik måste jag säga, ett tvillingpar som har levt tillsammans under hela livet och stått vid varandras sida, och så dör den ena i en trafikolycka och lämnar den andra kvar med sorgen och kvalet. Jag gillar det, det är en mycket vacker och sorglig skildring. Det känns väldigt äkta och man kan riktigt känna sorgen utstråla från sidorna och orden, dock tyckte jag att den mest intressanta och bästa delen av boken var när Cilla hade dött (låter kanske hemskt, men jag välkomnade det).
Karaktärsmässigt så tycker jag om Cilla mer än Tina, men det är mestadels därför att jag blev så trött på Tinas stora intresse för killar, hon bytte ju stup i kvarten! Därför gillar jag mer den nya Tina, den som hon blir efter Cillas död, hon blir en djupare karaktär efter det. Men Cilla är fortfarande min favorit, det är riktigt synd att man inte får lära känna henne bättre innan hon dör, det hade jag gärna velat göra.
Jag gillar skrivsättet och språket. Boken är skriven ur Tinas perspektiv (PoV), alltså berättad av Tina och hon berättar det hela bra, genomtänkt och ganska rakt. Däremot var det ibland svårt att veta när en person sa något eller att hänga med i en dialog, boken saknar nämligen talstreck och situationstecken. Det kunde jag irritera mig på ibland, men på det sättet märker man dock att det är någon som berättar.
Kort och gott är detta en klart läsvärd bok som jag rekommenderar!