Strandläsning

Titel: Strandläsning

Författare: Emily Henry
Genre: Contemporary, romance
Sidor: 396 sidor
Förlag: Lavender Lit
Serie: -
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: Beach Read
Övrigt: Utläst 21 september 2020

Handling: En romanceförfattare som inte längre tror på kärleken och en litterär författare som tappat inspirationen antar en utmaning som kan komma att förändra allt de tidigare trott om lyckliga slut.

Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser. Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Gus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romantiska komedier och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls.

Omdöme: Strandläsning måste ha varit en av förra sommarens mest omtalade böcker på svenska bookstagram och jag tror knappast att det kan ha undgått någon att mer eller mindre ALLA tycks ha älskat boken. Efter att ha läst hyllning efter hyllning är det svårt att ha annat än skyhöga förväntningar och då är det ju minst sagt som upplagt för besvikelse. Efter att ha läst den skulle jag verkligen inte säga att jag blev besviken, men heller inte totalt golvad.

Det som i första hand fångade mitt intresse, förutom hyllningskören, var konceptet med vadslagningen där två författare byter genre med varandra och därefter tävlar om vem som först får sin bok utgiven. Att läsa böcker som handlar om böcker måste väl vara varje boknörds våta dröm och i Strandläsning får vi göra en djupdykning i just livet som författare och ta del av allt ifrån skrivmaraton, ordräkningsmål, skrivkramp och deadlines. Författaren använder sig av ett skickligt konstgrepp genom att låta January och Gus skapa och bygga vidare på varandras berättelser, alltid med deras egen prägel, vilket speglar deras personligheter på ett otroligt effektivt sätt. Däremot upplever jag att vadet emellanåt hamnar lite i skuggan och rent av glöms av bland alla översvallande känslor. Jag hade så gärna velat läsa mer om författarskapet, själva utmaningen i sig och i synnerhet om January och Gus böcker.

January och Gus är verkligen varandras motpoler. Hon är den hopplösa optimisten som tror blint på kärleken och lyckliga slut. Han hatar allt vad kärlek innebär och har tappat tron på att den ens existerar. Samtidigt som jag gillar kontrasten är de också två vandrande klichéer med skeva världsbilder och stundtals ville jag bara ruska om dem. I synnerhet Gus hanterar situationer på sätt jag inte alltid förstår mig på och jag förargade mig konstant över att karaktärerna inte är helt transparenta med sina känslor för varandra. Något jag å andra sidan verkligen uppskattar är att January inte faller för den stereotypiska "långa mörka främlingen", utan för någon hon faktiskt känner sedan tidigare och dessutom inte gillade särskilt mycket inledningsvis. Jag njöt till fullo av dynamiken och framförallt munhuggningen mellan January och Gus och jag älskade att få se deras tidigare konkurrenskraftiga historia utvecklas till vänskap för att till sist växa till spirande kärlek. Sexuell spänning och rappkäftad humor finns det gott om och jag kom på mig själv med att fnissa åt deras käbbel mer än en gång. Några av bikaraktärerna fastnade jag lite extra för, särskilt knasiga moster Pete, bästisen Shadi som verkar vara en så stöttande och kärleksfull vän som jag önskar hade kunnat få ta lite större plats och till sist publicisten Anya vars sporadiska e-postmeddelanden fick mig att konstant dra på smilbanden.

Det faktum att både January och Gus har en hel del tungt bagage att släpa på ger ett tacksamt djup till berättelsen. För Strandläsning är inte bara en söt och fluffig romans, utan utforskar även sorg, förlusten av en närstående och svårigheten i att släppa taget och lita på andra. Feel good, precis som January säger, är inte alltid bara yta. Jag fann också diskussionerna kring "women's fiction" och vilken litteratur som räknas väldigt intressanta.

Strandläsning är en vacker och varm kärlekshistoria som får hjärtat att bulta lite extra snabbt. Henry målar skickligt upp strandstaden och jag kan riktigt känna sanden skava mellan tårna, fläkten av den ljumma brisen från havet och det varma solljuset smeka huden. Mittendelen är tyvärr väldigt seg och slutet knöts ihop aningen förhastat och är lite väl stereotypiskt filmiskt och tillrättalagt för min smak. Jag föll inte alls så pladask som många andra gjort, men trots en del skavanker är Strandläsning en mysig bok som gjord för att sträckläsas på sommarens varmaste dag eller i höstmörkret när du längtar extra mycket efter den ljuva sommaren.