Dunkelstjärnan

Titel: Dunkelstjärnan

Författare: Joseph A. Davis (Tack för boken!)
Genre: Fantasy, middle grade
Sidor: 278
Förlag: Stevali Barn
Serie: Kampen om Tusenvärld #1
Utgivningsår: 2020
Originaltitel: Dunkelstjärnan
Övrigt: Utläst 18 januari 2021

Handling: Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor.

Tillsammans med hennes lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas för Trubaduren blir de tvungna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland. Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, en ny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld och att de kanske har makten att rädda den.

Omdöme: Dunkelstjärnan är en bok jag rent spontant vill trycka i näven på varenda unge. Inte bara för att det är en bladvändare till fantasy, utan också för att det är en medryckande berättelse fylld till bredden med lärdomar, insikter och medmänsklighet. Med träffsäkerhet avhandlar Davis tunga och brännande ämnen såsom alkoholism, syskonrivalitet, avundsjuka, fördomar och främlingsfientlighet, och väver på ett naturligt sätt in det i historien.

Även om Julia är en karaktär jag till en början ogillar starkt, kom jag att uppskatta den karaktärsutveckling hon genomgår. Hon besitter en del oattraktiva karaktärsdrag som stundtals får mig att gnissla tänderna av irritation, men dessa brister gör henne också mänsklig. Samtidigt är igenkänningsfaktorn hög när Julia desperat försöker passa in i sin omgivning och inte vill något annat än att bli sedd och hörd. Det är både roande, frustrerande och befriande att få följa Julias resa från hur hon först stör sig på allt som är annorlunda med Kasir, till hur hon sedan förstår honom mer och mer när hon själv slungas in i hans värld, där hon varken förstår språk, seder eller sociala koder. Tyvärr förblir resten av karaktärerna mest ytliga bekantskaper och jag kan bara hoppas på att jag får chansen att lära känna dem på ett djupare plan i nästkommande del av serien.

Med fina penseldrag målar Davis upp en färgsprakande och trollbindande värld där kreativitet och skapande står i fokus. Magisystemet är något alldeles unikt och jag älskar att författaren lyfter att våra olikheter, som skiljer oss åt från varandra, många gånger kan vara vår största styrka samt att alla är bra på något. Språket är enkelt och välanpassat för den tilltänkta målgruppen, men berikat med fina miljöbeskrivningar som gör berättelsen och dess omgivningar mer levande och det är lätt att hänga med på vad som händer.

Dunkelstjärnan är ett fartfyllt äventyr med en allvarlig underton, om tillhörighet och vänskap, om styrkan i uppmuntrande ord, om att tro på sig själv och om att känna ödmjukhet inför våra olikheter. Den perfekta boken för att läsas och diskuteras i mellanstadieklasser, men jag tror absolut att det finns något för alla att hämta i den här berättelsen, ung som gammal.